Stackars stackars DN-journalisten Lena Andersson, hon tror inte att hon lever

DN-journalisten Lena Andersson är upprörd. Hon är upprörd över att kyrkan inte är fundamentalistisk, hon är upprörd över att Svenska kyrkan inte vill fördöma människor och hon är upprörd över att präster inte vill sitta på höga hästar och döma ut människor. Hon är upprörd över att Gud är något som är större än vad vi människor kan beskriva.

Hon skrev först en debattartikel i DN där hon var så upprörd över att Antje Jackelén, den nya ärkebiskopen i Svenska kyrkan, inte vill fördöma andra vägar till gudskännedom än kristendom.
Lena Andersson fick ett glasklart bra svar av Ann Heberlein.

Nu går Lena Andersson till strid igen och skriver bland annat:
Det vore rimligt om de som håller för sant att Gud agerar och har moraliska ambitioner för världen antingen förmådde sig att formulera något som inte bara är fluff och fördömanden – eller erkände att de talar om en känsla som de inte vill se sönderanalyserad därför att det känns bättre så. Det senare lär inte bli fallet eftersom det är svårt att upprätthålla makthierarkier och stora anspråk inför en känsla.

Lena Andersson förutsätter alltså att människor som viger sitt liv åt att de tror på kärlekens helande kraft vill ha makt.

Det lustiga tycker jag är att Lena Andersson säger att Gud inte finns.
Men Gud är livet.
Det betyder alltså att Lena Andersson inte tror att livet finns.

Jesus sade när han skulle beskriva vad han är och vad Gud är: Jag är vägen, sanningen och livet.

Alltså är Gud vägen, sanningen och livet.
Livet vet vi väl något så när vad det är. Gud är alltså själva livet, själva livsgnistan.
Den som säger att gud inte finns säger samtidigt att livet inte finns.

Gud finns i sanningen. Sanningen är en kraft som är stark. Det vet nog det flesta. Att få reda på sanningen kan göra ont men det finns en stark helande kraft i att få veta sanningen.

Så som sagt, jag tycker väldigt synd om Lena Andersson som inte tror att livet finns.

Dessutom: jag undrar hur det känns att gå i bräschen för att ta bort människors hopp.
Kan hon se människor i ögonen och säga: Nej det finns inget hopp, du kommer aldrig någonsin att på något sätt träffa dina nära och kära som lämnat livet. Ditt barn som dött kommer du aldrig att på något sätt träffa. Det är jag helt övertygad om.

Text: Hope

Lär dig att hålla kontakt med nära och kära som lämnat detta livet

Kön utanför Solnahallen var så lång, så lång idag (26 oktober 2013). Jag hörde att det tog 45 minuter för människor att stå i kö för att komma in. Väl där inne ser du människor vimla runt, unga, gamla, män och kvinnor, vuxna och barn - i alla åldrar och från de flesta samhällsklasser.
Vad är det då som lockar så många?
Jo det är att hitta harmoni inom sig genom att få kontakt med dina döda anhöriga eller få healing eller få massage eller få se sin framtid genom att bli spådd av en sierska eller möta din skyddsängel eller få reda på hur din aura ser ut.

Inre Harmoni-mässan i Solnahallen pågår lördag och söndag, två gånger om året, en gång under våren och en gång under hösten. Intresset för dessa frågor tycks öka för varje halvår. Där är trångt och massor av folk, långa köer till för att få en matbit, långa köer för att gå på toaletten och fullsatta salar på storseanserna och föredrag.

Hope and Glory 333 var förstås på plats - och vi kommer att berätta om mer därifrån framöver. Genom att besöka mässan får vi inspiration till massor att granska och berätta om.

Jag tänkte börja med att tipsa om en kurs där du får lära dig att skapa relation med nära och kära som lämnat den här livsformen. Jag tycker det är ett mycket bra initiativ. I långa loppet är det mycket bättre för en människa som saknar en älskad anhörig eller vän att själv kunna kommunicera med den älskade, istället för att om och om igen vända sig till medier.

Den som erbjöd dessa kurser heter Ann-Charlotte Oksanen och jag tror att det är den här kvinnan som jag hittade en presentation av  på Internet.


Text: Hope

Ateisterna bävar när kyrkan blir mänsklig

Finns det någon Gud? Om vi ska kunna prata om det seriöst måste vi väl först komma överens om vad Gud är eller inte är.

Gud är i varje fall inte lika med alla kyrkor. Om Gud existerar är det en positiv kraft som är större än människors tankar och förmågor.

Det lustiga är att varje gång jag kommit i diskussion med någon som är övertygad ateist är hans eller hennes gudsbild en total vrångbild i mina ögon, som troende.

Ateister brukar ta upp onda saker som gjort av kyrkor och religiösa organisationer genom historien. Det som människor gör, oavsett om de kallas sig religiösa eller inte, är dock inte samma sak som en gudskraft.

- Det finns ingen gubbe i himlen som styr allt, i så fall skulle världen inte se ut som den gör, brukar ateisten säga.

- Nej gud är ingen gubbe i himlen och människor har fri vilja, det gör gudskraften så stor, tänker jag.

En gud eller Gud som styr allt i minst detalj, vad vore det för värld? Den som älskar någon ska väl inte låsa in den han/hon älskar? Om Gud är en kärlekskraft då kan denne kraft självklart inte bestämma allt över oss. Vad vore det för existens?

För mig är Gud mycket, bland annat livskraften. Finns Gud? Ja om livet finns då finns Gud eftersom Gud är livet. Fast nu tror jag att Gud är mer än det här livet, jag tror förstås det finns mer än vi kan se med våra fem sinnen. Gud är något mycket större och evigare - och jag tror att de som levat och passerat vidare, som engelsmännen så elegant säger: Passed over - de finns också. Någonting kan aldrig bli ingenting. Allt finns och har alltid funnits. Jag tror som buddister: vi föds inte och vi dör inte. Vi finns, fast i olika former.

Det sista var en liten avvikning, en liten redovisning av vad jag tänker. Men en sak är säker: ateister bävar när kyrkan inte längre består av kategoriska fundamentalister. När kyrkan numer accepterar människor som inte är heterosexuella, när kyrkan inte längre lägger ok på människor: då bävar ateister.

Det är tydligt. DN-journalisten Lena Andersson for ut mot den nye svenska biskopen, Lena Andersson kallar ärkebiskopen för dunbolstteolog och Lena Andersson är mäkta förargad över att kyrkans högste biskop inte tvärsäkert dömer ut de som inte tror som kyrkan. Lena Andersson skrev:
De tvärsäkert fyrkantiga som fått för sig att yttranden om verklighetens beskaffenhet, teologiska eller bara allmänt kunskapssökande, handlar om att få reda på något, som därför intresserar sig för beståndsdelar och inte bara stumt förundras över helheten, säger sig dunbolsterteologerna vara ”väldigt rädda för”.

Ann Heberlein svarar väldigt bra i en debattartikel:
Lena Anderssons reaktion är lika förutsägbar som obegriplig. Ateister föreställer sig att kristna är vetenskapsfientliga, kvinnoförtryckande homofober. Det tycker ateisterna är dumt och ägnar därför tid och energi åt att bekämpa dessa idéer. När då ateisten träffar en kristen som varken är homofob, kvinnoförtryckare eller vetenskapsfientlig blir de jättearga för att deras fördomar kommer på skam, varpå de dömer ut den liberala kristne som otillräckligt kristen. Man kan ju tycka att ateisten i stället skulle välkomna kristna som delar deras humanistiska värderingar. En av mina vänner som är ateist (jo, jag har flera ateister i min vänkrets) förklarar varför: "Man vill att fienden ska vara tydlig".

Skrivet av Hope

En dag kommer logiken att visa att det som faller utanför logikens ramar är verkligt och logiskt

Terry Evans är väl en av de mest kända svenska medierna, eller rättare sagt bland de mest kända medier som verkar i Sverige.

Terry Evans  är ett brittiskt spiritistiskt medium som driver en spiritualistisk kursgård i Fanthyttan utanför Örebro. På bolagets kurser lär man enligt dess webbplats ut "vikten av att ge rena och neutrala bevis på liv efter döden".
 Terry Evans har också skrivit boken Berget - vägen till frihet, i vilken han beskriver bergsmeditationen samt berättar hur han utvecklats och blivit den han är idag. Han svarar också på brev om mediala frågor i Aftonbladets söndagsbilaga.
I sin blogg tar han upp något som jag verkligen håller med om. Han skriver:
Jag är utan tvekan säker på att många av oss har haft upplevelser som inte faller inom logikens ramar; upplevelser som ännu inte har kunnat förklaras.
När människan och vetenskapen utvecklas tror jag däremot att gapet kommer att minska, och med tillkomsten av forskning och med teknologins utveckling kommer vi finna en väg som leder oss framåt, till den resurs i vårt sinne som har intelligens och kreativitet som sträcker sig bortom all förståelse. Detta är den plats i mitt sinne som jag vänder mig till när jag arbetar som medium och när jag söker efter svar som min logik inte kan finna. För att citera något från Bibeln, som Jesus sa: För att finna Guds rike måste du söka inom dig.

Här kan du läsa hans inlägg i sin helhet. Det är mycket bra uttryckt.

Att låta en deprimerad ung människa träffa ett medium kan vara bra

Tidningen Dagen ojar sig över att en tonåring som mådde psykiskt dåligt och var deprimerad fick träffa ett spiritualistiskt medium.
Dagens skriver:
Det var läkare vid Bup i Örebro som förra sommaren tog en ung patient till tv-kända mediet Terry Ewans, skriver Nerikes Allehanda. När det blev känt anmäldes både den ansvarige läkaren och kliniken.

Nu känner jag inte till det här fallet specifikt.

Det jag däremot vet att ett bra medium ska:
1. Ge bevis, riktiga trovärdiga, bevis, för att livet, existensen, går vidare efter det vi kallar död
2. Ge bevis på att den som gått vidare ändå följer sina älskade nära och kära

Jag har vid flera tillfällen varit med om att medier gör just detta. När detta fungerar är det den största trösten en sörjande kan få.

Jag har också varit med vid meningslösa seanser då medier inte fått fram något som går att tro på.

Vad jag förstått är Terry Ewans ett av de skickligare medierna - och om en deprimerad ungdom genom att träffa honom fått mer tilltro till att livet och existensen är positiv, då är det bara bra.

Ingen kan med hundra procent säkerhet veta vad som händer när en människa lämnar det här livet. Ingen kan säga sig veta helt. Vi kan tro, vi kan ana, vi kan hitta tecken på att det är på något särskilt sätt.

Jag förstår inte varför det skulle vara bättre att en deprimerad ung människa inte får uppleva att de nära och kära som dött faktiskt fortfarande existerar och finns omkring oss och sänder oss sin kärlek.

Vanligt att den som mediterat länge får paranormala och mediala upplevelser

Jag gick en kurs i medialitet med det brittiska mediet Colin Fry som lärare. Colin Fry har varit med i BBC-serien "The Sixth Sense" och berättat om medialitet och annat. Han räknas som ett mycket skickligt medium.
På kursen sade han att meditation kan vara bra för mycket - men inte för att förbättra sin mediala förmåga. Han sade dessutom att han själv aldrig mediterat. Han menade att medial kommunikation sker på en hög frekvens medan meditation ställer in en människa på lugnare och lägre frekvens.

Jag säger inte emot honom, för jag är inte något medium. Jag tränar och försöker utveckla min förmåga att kommunicera på olika plan men jag är inget medium. Men jag tror inte att en människa sitter inne med hela sanningen. Det finns nog många vägar till samma mål.

Häromdagen pratade jag med en zenbuddistisk nunna som mediterat enligt zenmetoden i mer än fyrtio år. Med zenmetoden, att sitta i zazen, tömmer sig den som mediterar för att få kontakt med det absoluta varat. Det absoluta varat, den verklighet som är större än allt vi kan föreställa oss, det varat, den verklighet, som vi inte till fullo kan ta till oss med våra fem sinnen. Det verkliga, absolut varat, som finns oavsett om vi finns eller inte.

Zennunnan berättade att det är vanligt att människor som mediterat enligt zenmetoden får paranormala upplevelser. Det är vanligt att de kan komma i kontakt med människor som inte längre lever och att de kan se in i framtiden och exempelvis få framtidsdrömmar eller syner om något som ska ske i framtiden.

För den som praktiserar zenvägen är detta dock inte något huvudsyfte att få sådana upplevelser, det är sådant som kan ske under vägen och som inte är varken mystiskt eller konstigt, eftersom en zenutövare är medveten om att det finns mycket mer än vad vi kan se och erfara.

Mia Skäringer fick budskap i drömmer i förväg om sin pappas död

Ett meddelande från andra sidan.
I ”Vem tror du att du är” avslöjar Mia Skäringer att hon varnades om sin pappas död.
– Då sa min gammelmormor: han ska komma hem nu, säger hon i programmet.

Berättar Aftonbladet.

Det är bra att de stora tidningarna någon gång tar upp något annat än det ytliga. Någon gång möter vi alla livets stora frågor och allt som kan ge oss övertygelse om att det finns något mer än denna existens är bra.

Nu vet jag att den som inte vill tro att det finns något mer har säkert massor av försvarsargument för att inte tro. Att få ett tydligt meddelande i drömmen har sedan urminnes tider varit ett sätt för det som kallas "andra sidan" att kommunicera med oss. Fast jag tycker ordet "andra sidan" är något missvisande. Jag tror att den fortsatta existensen finns här, liksom bara ett andetag bort. Det är bara det att vi inte har sinnen att se och höra det som finns. En del av oss kan ibland känna det på ett andligt sätt och duktiga medier kan kommunicera med det som finns.


Text: Hope

Expressen skriver också om Mia Skäringers budskap i drömmen.