Kontakt med avlidna med medium via Skype

Under tio månader, från april 2012 till februari 2013, förlorade jag tre av mina närmaste och käraste - och innan dess förlorade jag relativt nyligen två av mina viktigaste vänner. Det har varit tungt att leva vidare utan dessa för mig viktiga människor.

När jag med medier fått kontakt med några av dem har det gett mig livslust åter. Men av och till blir saknaden väldigt stor. Då brukar det vara dags för mig att kontakta ett bra medium för att få kontakt med mina kära som gått vidare.

 Det är viktigt att medierna är bra. Tyvärr finns det massor av rätt dåliga medier. Jag tror inte att dessa medier bluffar, för det finns inte särskilt mycket pengar att göra på att vara medium, inte i Sverige i alla fall. Problemet är snarare att de svenska medierna inte får tillräckligt med uppdrag för att träna sig och utvecklas.

 Idag har jag haft sittning via Skype med ett brittiskt medium, som är jätteduktig. Han heter Bill Parkins, här är hans hemsida.

Bill Parkins kom med flera saker som tydligt klart visar att han fick kontakt med mina kära. Han sade saker som han helt klart inte kunde veta och jag berättade ingenting för honom. Han berättade saker också som händer oss i vår vardag och som visar att mina nära och kära som gått över är här nära oss fortfarande. De följer oss och våra liv.

Det var extra kul att göra det via Skype eftersom en av de som passerat över ofta satt och chattade via Skype.

Finns det någon rättvisa med döden?

Kristian Gidlund, trummisen från Sugar Plum Fairy, dog igår. Svenska medier fylldes, både traditionella och sociala medier. med minnesord om journalisten, författaren, musikern och vännen.

Pelle Lidell säger till DN:
Det är så förbannat orättvist att en så ung kille med så mycket värme, intelligens och empati som han ska drabbas. Svenskt musikliv har förlorat en väldigt bra kille.

Jag vet, jag känner igen känslan. Döden är alltid orättvis. Fast det är ju det, vad är rättvist? Finns det alls någon rättvis död?

Om en ung kille inte har intelligens, är det mer rättvist då?

Jag angriper inte Pelle Lidell för det han skriver. Absolut inte. När vi förlorar någon som vi älskar eller som betyder mycket för oss, som står oss nära, då blir vi både arga, chockade, ledsna, sorgsna ...

Pelle Lidell är inte den första och inte den sista som uttrycker sig så och det han menar är ju bara att det känns så fel att just Kristian Gidlund lämnat den här världen.

När unga människor dör blir vi förtvivlade, det känns alltid mer orättvist, förstås. Om en människa dör när hen är 103 år är det inte lika sorgligt. Det är sant.

Tyvärr råder det många fördomar kring döden i vårt samhälle. Fördomar och tysthet. Kristian Gidlund öppnade på locket kring detta nästan förbjudna område. Det var stort.

Jag hoppas vi kan förvalta detta och att frågor kring döden kan tas upp mer naturligt.

Jag har själv förlorat tre av mina allra närmaste under loppet av tio månader, från april 2012 till januari 2013. Jag har gått till massor av medier för att få kontakt - och i två tredjedelar av fallen har det varit flummiga och luddiga besked. Men i några fall har medier gett oss helt trovärdiga bevis för att våra älskade finns, fanns i en annan form, på ett annat sätt. Medierna har visat oss att det finns existens efter detta liv.

Text: Hope

Mer om Kristian Gidlund i Aftonbladet och i Svenska Dagbladet.

Recension och tankar kring Själarnas resa av Michael Newton

Själarnas resa - Fallstudier om livet mellan liven
Författare Michael Newton
Översättare Kerstin Kennedy
Förlag Ponto pocket
Utgiven 2010-06
ISBN10 9153434641
ISBN13 9789153434641

Vad händer efter döden? Michael Newton har forskat kring denna stora fråga. Han utgår från att människornas själar vandrar vidare och också återföds, att de tar plats i en ny kropp. Vad Michael Newton valt att koncentrera sin forskning kring är hur själarna har det under tiden mellan liven.

Han har forskat genom att i hypnos få människor att minnas tidigare liv och minnas vad de upplevde mellan liven.

Ur boken:
När Michael Newton med hjälp av regressionsterapi försatte sina klienter i kontakt med deras tidigare liv gjorde han en häpnadsväckande upptäckt: när hypnossubjektets övermedvetna sinne aktiverades kunde han ”se” in i Andevärlden genom klientens inre öga, och inte bara det - klienten kunde dessutom berätta för honom vad själen ägnar sig åt under tiden mellan inkarnationerna. Boken bygger på tio års forskning och förmedlar insikter som hjälper dig förstå syftet bakom dina livsval, samt hur och varför din själ- och dina närståendes själar-lever för evigt …

Michael Newton är alltså läkare. Det gör det hela intressant. Jag förutsätter att han därför kan reglerna för hur forskning ska regleras för att vara vetenskapligt korrekt. Fast det är självklart väldigt, väldigt svårt att veta vad det är han fångar upp under hypnosen av klienterna.

Är det vad klienterna har upplevt verkligen eller är det någon form av fantasier? Kan Newton som hypnotisör styra vad klienterna berättar? Frågorna kring boken är många.

Jag kan inte avgöra vad som är sant. Men jag blev glad av boken, det fyllde mig med hopp. En del av berättelserna var ljusa och ja, det kändes skönt att det kan vara så. Det kan vara sant det som beskrivs.
Min intuition mådde bra när jag läste boken. Vad det betyder kan jag inte garantera på något sätt. Men boken gav mig hopp, även om den emellanåt var lite tjatig att läsa eftersom han ofta återger sina samtal med klienten under hypnosen ordagrant.

Skribent: Hope


Bloggen Mitt hjärta till andevärldens rike har också skrivit om boken Själarnas resa.

A terrible seans with a medium that would make people non-believers

Mediums really do have a great responsibility. Many people come to them because they have lost someone they love so much, they come because they hope there is something more than this life. If a medium give them evidence of existence after this life it will be a great relief in their grief.

Yesterday I visited the Spiritualist club of Stockholm - Stockholms Spiritualistiska förening. There was invited for a "Storseans" - an open seans with around 50 people in the auditorium.

The medium, a lady, only got connected with spirits who were all gone since many years ago and none of them where close connected to the person they wanted to give a message. No one who got a message from the spirit were sure about who the spirit were. It was all sort of a neighbour you met in your childhood, maybe you never talked with him but he used to drink coffee with your parents.

The message the spirits gave was always very unpersonal. It was sort of: "You have a lot of things to think about, start to talk with your friends to sort ot what to prioritate." And always at last: He/She gives you a red flower or a bunch of flowers in different colours.

The medium gave no evidence of existence after this life and no evidence that the spirits are around us and follows there beloved ones.

I have first thought about to bring some of my grieving friends with me, friends who are not spiritualists but are searching connection with their lost ones. I am happy I did not bring them. This evening would give them a lot of doubts about the spiritualistic movement.

Written of Hope

Varför gör nutidens kristna inte under?

Jesus gjorde under, enligt berättelserna i Nya Testamentet. Han botade sjuka, han uppväckte döda, han gick på vatten, han förvandlade vatten till vi och gav blinda synen åter. När han dött och uppstått visade han sig flera gånger för sina lärjungar innan han gick vidare till vad som kallas himlen eller Gud.

När Jesus lämnade det här livet skickade han ut sina lärjungar att sprida hans budskap. I Apostlagärningarna i Nya Testamentet berättas om de första lärjungarna och hur de spred vad Jesus lärt dem. I deras uppdrag ingick att bota sjuka också och det hände till och med att döda uppväcktes.

Varför sker inte sådant i de kristna kyrkorna idag? Varför har präster förlorat tron på att de kan göra sådant i Jesu namn?

Jag kan ibland tycka att gudstjänster i traditionella kyrkor är stela, att det nästan känns plågsamt att delta, att det känns som att jag sitter av dem för att få vara med när Jesus kommer tillbaka och för att jag ska få evigt liv.

När jag förlorade en av de som jag älskar allra mest här i detta livet, när han lämnade tiden, då sökte jag mig till kyrkan eftersom kristendomen lär ut att vi har evigt liv. Jag vill ha evigt liv, jag vill träffa min älskade son igen efter det här livet.

Det finns dock kristna som lever som de första kristna gjorde och där det sker under. En av de som är med där berättar i bloggen Hela Pingsten om under och annat. Han som skriver där, Micael Grenholm, tar också ansvar för hur livet är nu. Han tar ställning mot svält, mot rasism. Kristendomen betyder något för honom, något som påverkar hela hans liv, verkar det som.

Därför vill jag tipsa om den bloggen, Hela Pingsten. Den har gett mig tillbaka tron på att det finns liv i kristendomen. 


Text: Hope