lördag 31 augusti 2013

Do you believe in life after birth? Do you believe in mom?

Do you believe in life after birth? Do you believe in mom? I think this story says a lot.

In a mother's womb were two babies. One asked the other: "Do you believe in life after delivery?" The other replies, "why, of course. There has to be something after delivery. Maybe we are here to prepare ourselves for what we will be later.

"Nonsense," says the other. "There is no life after delivery. What would that life be?"

 "I don't know, but there will be more light than here. Maybe we will walk with our legs and eat from our mouths."

The other says "This is absurd! Walking is impossible. And eat with our mouths? Ridiculous. The umbilical cord supplies nutrition. Life after delivery is to be excluded. The umbilical cord is too short."

"I think there is something and maybe it's different than it is here." the other replies,

"No one has ever come back from there. Delivery is the end of life, and in the after-delivery it is nothing but darkness and anxiety and it takes us nowhere."

"Well, I don't know," says the other, "but certainly we will see mother and she will take care of us."

"Mother??" You believe in mother? Where is she now?
"She is all around us. It is in her that we live. Without her there would not be this world."

"I don't see her, so it's only logical that she doesn't exist." To which the other replied, "sometimes when you're in silence you can hear her, you can perceive her." I believe there is a reality after delivery and we are here to prepare ourselves for that reality.

A Swedish version (tack Cecilia Dahlman Eek för att ha publicerat detta):

Tvillingarnas samtal i magen.
- Tror du på ett liv efter födseln?
- Självklart, det måste finnas något efter födseln. Kanske är vi till just för att förbereda oss för det som kommer sedan.
- Dumheter, det finns inget liv efter födseln. Hur skulle det kunna se ut?
- Det vet jag inte men det är säkert ljusare än här. Kanske vi kommer att kunna springa och äta med munnen.
... –Vilket skitsnack! Det går inte att springa och äta med munnen är skrattretande. Vi lever ju tack vare navelsträngen. Jag ska säga dig något. Liv efter födseln är uteslutet – navelsträngen är helt enkelt för kort.
- Nejdå, det finns säkert något där ute. Det kommer bara vara lite annorlunda än vad vi är vana vid. En tunnel och i slutet ljus. . .
- Men, det finns ingen som har kommit tillbaka från födseln. Livet slutar i och med födseln – och förresten är livet bara en eländig trängsel i mörkret.
-Okej, jag vet inte precis hur det kommer att se ut efter födseln men hur som helst så kommer vi att träffa vår mamma och hon kommer att ta hand om oss.
-Mamma? Tror du på mamma? Och var skulle hon finnas om jag får fråga?
-Överallt omkring oss, såklart! I henne och tack vare henne lever vi. Vi skulle inte finnas till utan henne.
-Det där tror jag inte på. Jag har aldrig sett någon mamma, så det är helt klart att det inte finns någon.
-Men ibland när vi är tysta kan vi höra hur hon sjunger eller känna hur hon smeker vår värld. Vet du, jag tror faktiskt att det riktiga livet väntar efteråt.
Posted of Hope

tisdag 27 augusti 2013

Bokrecension: Den otroliga sanningen av Gordon Smith ger hopp när man förlorat en av sina mest älskade

Den otroliga sanningen
Författare; Gordon Smith
Språk: Svenska
Utg.datum: 2008-11-03
Upplaga: 1
Förlag: Ica Bokförlag
Översättare: Anita Sandberg
Originaltitel: The Unibelievable Truth
ISBN: 9789153431466

Ett medium ska ge bevis på att det finns liv efter att en människa lämnat det här livet. Ett av världens förmodligen skickligaste medier är Gordon Smith från Glasgow, Skottland. Han hade mediala förmågor redan som pojke fast det uppmuntrades inte.

Det är säkert väldigt vanligt att föräldrar blir rädda om deras barn verkar kunna kommunicera med avlidna. Många föräldrar, om de inte har erfarenhet av sådant, blir säkert rädda och tror att barnet hallucinerar. Gordon Smith arbetade som frisör i Glawgow men blev uppsökt av avlidna och förmedlade hopp och tröst till de anhöriga till de avlidna.

"Den otroliga Sanningen" är hans första bok och där berättar han om hur han blev medium och han berättar om flera mycket intressanta kontakter han haft, då han hjälpt anhöriga. Gordon Smith påpekar att inte alla medier är helt ärliga och inte alltid så skickliga. Han menar att ett sätt att känna igen ett äkta medium är att mediet dels presenterar bevis men att också är tydligt att mediet har hjärta för sina medmänniskor och inte är så dyr att det är tydligt att personen mest är ute efter att tjäna pengar. Ett äkta medium använder sin förmåga för att ge människor tröst.

Sedan han skrev den första boken har han skrivit flera böcker och idag arbetar han heltid som medium och utbildar också fler till mediumskap. Han reser runt i världen och utbildar människor. Här är hans hemsida.

Jag har läst flera av hans böcker och alla känns ärliga och har gett mig mycket. Men den första boken känns som den viktigaste. Han förklarar både hur det fungerar för honom och han reder ut vad som är skillnad på en avlidens ande och spöker och poltergeister.

Framför allt tycker jag den här första boken ger så stor tröst för den som mist en älskad person. För mig betydde den oerhört mycket när jag förlorade en av de som jag älskar allra mest och jag inte ville leva vidare. Gordon Smith visar att det finns existens efter det här livet och det är den enda trösten när man förlorat en älskad, tycker jag.

Text: Hope

måndag 19 augusti 2013

Storseans med en av de skickligaste medierna




Det brittiska mediet Billy Cook räknas som en av de skickligaste medierna. Han välkänd bland annat från dansk TV:s "Andarnas makt" och "Klarsyn".

Billy Cook bor i England, men arbetar internationellt - inte minst i Danmark och Tyskland, där han har egen skola kring medialitet.

I höst kommer han till Sverige, både till Malmö, Göteborg och Stockholm.

Han kommer att ha storseans i Stockholm tisdag den 29 oktober kl 19-21.
Här kan du läsa mer om eventet, på Facebook:
Här finns mer om storseansen, på Facebook.



Mer om Billy Cook på hans hemsida.


Tips från Hope

torsdag 15 augusti 2013

Två dagar fyllda av möjligheter att hitta bra medier - på Inre Harmonimässan



Lördag 26 och söndag 27 oktober 2013 kl. 10 - 18 pågår Inre Harmonimässan i Solnahallen i Stockholm.

På mässan finns massor av uppleva. Där finns medier och möjlighet att ha en privat sittning eller gå på storseans, där finns healers och där finns massor annat. Ja, en hel del kan verka flummigt och New Age i dess sämre bemärkelse. Men det är en underbar mässa där det vimlar av människor som tror på att det finns något mer i livet än denna materiella, fysiska existens.

Det är sant att många medier i Sverige inte får tillräckligt med övning och erfarenhet för att bli riktigt bra. Men vad som gör ett medium bra beror på flera saker. Mediet själv men också den som kommer dit från andevärlden och den som söker kontakt med en avliden anhörig. Vissa medier fungerar bra med vissa människor och andra medier fungerar bättre med andra.

På Inre Harmonimässan har du chansen att gå runt och leta, kanske hittar du ett medium som passar just dig.

Jag har alltid varit skeptisk till New Age och spiritualism och shamaner - ja allt möjligt. Men när jag råkade ut för en personlig tragedi ställdes allt på sin spets. Frågan om det finns något mer än detta livet blev livsviktig för mig. Vi sökte och gick till flera medier och på en privat sittning fick vi ett bevis på att vår älskade familjemedlem finns, på ett annat sätt än vårt fysiska liv här.

Därför kom jag med mer öppet sinne till Inre Harmonimässan i våras - och det var en stor upplevelse redan att vara där. Jag hittade också några för mig bra kontakter där.

Inre Harmonimässan arangeras två gånger om året, en gång på våren och en gång på hösten.

Om du är redo för att söka bevis på att det finns något mer än detta liv: unna dig ett besök på Inre Harmonimässan.
Här kan du läsa mer om den.

Text: Hope

måndag 5 augusti 2013

När medier ger dåliga eller rent av usla tecken



Ett bra och äkta medium ska ge bevis för att det finns existens efter det här livet. När ett medium har kontakt med en avliden och ska ge tecken, då ska tecknen vara sådant som bevisar något. Tyvärr är det alltför vanligt bland svenska medier att dessa tecken är helt värdelösa - ja rent av inga tecken alls.

På Inre Harmonimässan köpte jag en halvtimme privat sittning med ett medium, som sade sig fått kontakt med min avlidne yngste son. När jag bad om tecken sade mediet att tecknet var ett glas som klirrar.
Hmm? Alltså hon menade att när jag hör ett glas som klirrar, då vet jag att det är min son. Men det är inget tecken. Ett tecken ska vara något som kan bevisa att det är den avlidne som mediet har kontakt med. Att han säger något till mediet som bara han vet och som vi sedan kan kolla att det stämmer.

Behöver jag säga att trots att mer än ett halvår gått hat inget glas klirrat i min närhet?

Medier måste förstå att det de sysslar med inte är ett skämt. För oss anhöriga är det blodigt allvar och varje gång vi får usla tecken blir vi sårade. Vår längtan efter tecken från vår älskade avlidne är så gigantisk. Vårt hopp förtär oss och vi vill inte bli besvikna.

Jag har under senaste halvåret varit med om fler usla tecken. Ofta förmedlar dessutom medierna detta med en tvärsäkerhet. Jag tycker medierna måste vara mer ödmjuka, om de inte är säkra: låtsas inte vara säker.

När medier träffsäkert kan beskriva den avlidne, det är inte heller tecken. Så länge mediet bara berättar sådant som vi redan vet, då kan vi inte vara säkra på att mediet har kontakt med den avlidne. Då kan mediet lika gärna hålla på att lyssna av vårt undermedvetna. Mediet kanske inte ens själv vet att det är vad hen gör. Kanske tror mediet själv att hen har kontakt med en avliden, fast det är vårt undermedvetna som exponeras.

Igår hade en anhörig till mig en telefonsittning med ett medium. När mediet skulle ge ett tecken sade mediet: En avbruten blyertspenna.
När vi hittar en avbruten blyertspenna ska vi alltså veta att det är vår avlidne älskade son som varit framme.
Hmm? Inte heller något tecken. Avbrutna blyertspennor är inte ett tecken på vår förlorade son.

När det handlar om tvärsäkerhet var jag med om ett riktigt dåligt exempel på en storseans på Inre Harmonimässan. Ett berömt medium som varit i TV bland annat höll seans. Mediet verkade ha äkta kontakt med några avlidna först och förmedlade budskap till några som satt längst fram. Sedan mot slutet kom hon längre bak i rummet och hade kontakt med min avlidne son, vad det verkade.
Då sade hon med tvärsäkerhet att han dött av självmord, vilket vi vet helt säkert är fel.
Hon höll tvärsäkert fast vid sin övertygelse. Och vi vet att hon har helt fel. Det finns en liten, liten möjlighet att den hon fick kontakt inte var vår son utan en anhörig som dog för trettio år sedan. Tyvärr hann vi inte reda ut det.

Det finns dock medier som tar fram bra och äkta tecken. Vi har fått ett riktigt, riktigt bra bevis vid ett tillfälle. Ett medium fick fram en uppgift från vår son som bara vår son visste svaret på. Vi kunde sedan kolla upp det och det stämde. Jag vill inte skriva ut och berätta exakt vad, för det är en del andra som berörs också. Om du är seriöst intresserad kan du kontakta oss och jag berättar.


torsdag 1 augusti 2013

I drömmen kan du träffa de som lämnat detta livet


Jag läste en smått skrämmande artikeln i DN i morse. Forskare säger att mycket sömn inte är bra.
Ur DN:
Hur många timmar vi sover avgör inte hur trötta vi är, visar ny forskning. En stor del av dem som sover få timmar mår bättre än dem som sover längre om natten.

Forskarna menar i hur mycket vi behöver sova har mest med vårt biologiska arv att göra.
Att sömnbrist ger stora skador tas upp i artikeln. Men också att sova för mycket kan vara skadligt, menar forskarna. Jag tolkar artikeln som att forskarna menar att i genomsnitt sju timmar sömn fungerar bäst för flest.

Det är alltid skrämmande när det kommer något slags mått på vad som är normalt.
Den som drabbats av en tragedi behöver ofta sova mycket mer, exempelvis.
När jag förlorade min son sov jag tolv-fjorton timmar per dag, minst. Jag behövde det.
Jag var helt energilös och livet var så tungt, så tungt.

Nu tänker jag ta upp något annat om sömn, som forskarna förstås inte tar upp.
I de flesta religioner berättas att Gud och/eller ängar eller andra väsenden tar kontakt med människor i sömnen, i drömmen. Det är också vanligt att människor i drömmer träffar avlidna älskade människor.

En dag var jag mycket deprimerad och kände att allt var så tomt och meningslöst och jag tvivlade på allt. Den natten kom min älskade son, som hade dött ett halvår tidigare, till mig i drömmen. Han kom gående rakt mot mig, stannade och log så stort och bilden var så verklig, mycket verkligare än de vanliga drömmarna. Och trots att det var mitt i natten vaknade jag direkt efter drömmen, som för att kunna komma ihåg den. Annars brukar jag ju glömma det jag drömmer mitt i natten.

Jag är övertygad om att det var min son som kom och visade sig, han visade att han finns, fast i en annan dimension än vår materiella fysiska tillvaro. De som lämnat den här existensen finns, de lever, men i en annan form. Jag har också fått ett bevis på att han finns, men det ska jag berätta mer om en annan gång.


Text: Hope

Relaterat: Svenska Dagbladet

PS: Läs gärna en bloggdikt, inspirerad av forskarnas rapport.